behövde inte vänta särskilt länge!

och de var precis som jag anat. har inte särskilt mycket att säga om de egentligen. så här i efterhand så känns de väl bara mer skönt att man vet och att jag slipper gå och fundera på de.

känns ju dock jävligt trist även fast han sa "vi kan väl ändå va kompisar". men de är fan inte särskilt tröstande att höra just då.

kan dock inte sluta tänka på att de känns som att han bara gjorde de för att han känner att han svikit mej. vilket gör att jag fortfarande går och hoppas på att de kanske inte är över trots allt? så dumt av mej...


kiss och bajs


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0